Om en storm.

Ibland när jag byter miljö och befinner mig på ställen som inte hör till vardagen, kan jag bli helt lamslagen av det. Då kan jag försvinna in någonstans som jag aldrig varit förut. Som en sådan där dröm som man själv bestämmer i. En fantasivärld, fast jag är vaken.

Ibland när jag kommer ur den har jag lärt mig något om mig själv, men oftast inte. Det spelar egentligen ingen roll.
Som denna sommaren, när jag var och spelade med mitt band Cookies n Beans på ett pensionat på Orust. Det är ju den ultimata sommardrömmen. Skärgården. Svensk sommar på en klippa i solen. Förutom att denna gången var det varken sol, segelbåtar, barn på bryggan eller några fiskmåsar att se.
Det var mörkt. Grått. Regnet slog på fönstret som om det kunde offra allt för att få komma in och krypa in under min tröja. Kyla av mig, och knuffa omkull. Vinden var med på noterna och tänkte slå in rutan till mitt rum.
Det var en storm från ingenstans. När skulle den avta? Kommer det någonsin bli sig likt igen? Har vi fastnat här?
Den hade samlat kraft ända sen 1500-talet, och nu planerar den att slå till.
Den slog mig. Hårt. Jag kommer inte ihåg hur jag vaknade.

Lyssna : Slussens