Allt är mörkt.

Nu har jag sovit till 14.00 nästan varenda dag i tre veckor. Det här är inte bra.
Det är inte kul alls längre. Det känns som jag deltagit i något mänskligt "omvändar" experiment - där man gör något som man tror e bra för välbefinnandet och som slutar i total katastrof efter längre användning. Som supersize me.
Min vän har tom fått i uppgift att ringa och väcka mig, i morse slutade det visst (utan min vetskap) med att jag svarar, lägger telefonen på bredvid mig, sveper täcket över huvudet och somnar om. När jag väl vaknar är jag sur som ett bi för att jag sovit för länge igen. Som om hösten i Sverige inte är deppig nog! Katastrof - det är inte bra att sova så här mycket.

När jag vaknade idag var klockan bara 12. Och jag var på topp. Glad över att jag vaknat steg jag upp, kollade mailen, ringde några samtal, tog en finkaffe. Och så plötsligt blev allt mörkt.
Vad hände?
Klockan slog det magiska 14:50 slaget och ridån gick ner. Slut på det roliga. Nu är det dags att sova igen.
Vem fan hittade på vintertiden? Den passar inte alls till mig.